elefantflickan

Smart att vakna och inse att den andra jag har under helgen lyckats med konststycket att försnilla alla våra likvida medel. Smart att det är istid INNE i lägenheten. Smart att sätta på sig mammas gamla långkalsonger som lägger sig som en knöglig seglarduk under jeansen. Smart att doppa en filt i min vaniljyoghurt.

Konstigt nog blev jag räddad av det som alla andra dör på.
Iofs först tio timmar efter yoghurtincidenten, men bra ändå.  726:an från jobbet åker uppskattningsvis 200 meter på 30 minuter och får radioanrop att Liljeholmsbron får hjärt/lungräddning. Jag har överläggning med mig själv om man skulle kunna gå över årstabron utan att verkligen förfrysa sig. Det går nog fan inte. Damen i fråga tar hur som helst sitt pick och pack och börjar vandra. I början kände jag mig som alla farmödrars mödrar som gick hem från skolan flera kilometer i bitande kyla. Men sen insåg jag att det iaf var plogat.  Det var konstigt att spatsera nästan helt solokvist på årstabron men fridfullt ändå. Man fick ju tid att tänka på livet.






När jag gick där och såg döden i vitögat som bäst kom ju såklart nån jävla asket som var ute och joggade, frivilligt.